Du behöver inte löpa med blödande skavsår
Du har en gudagiven bana, där du är tänkt att ’löpa’ och göra skillnad i den här världen, i din generation och i din omgivning. Men du behöver inte löpa med smärta...
En söndagmorgon när jag vaknade var jag riktigt laddad för min löparrunda. Dagen innan hade jag haft WOW-konferens och dessförinnan därför laddat med en hel del bön och fasta, vilket hade inneburit mindre löpning den veckan. Jag bestämde mig för att ta min 16-kilometersrunda. Redan i början kände jag att något skavde lite i hälen, men tänkte inte så mycket på det utan sprang vidare. Efter 8km hade den lilla skavande känslan vuxit till ett brännande (och som jag skulle se senare, rejält blödande) skavsår. Det hade gått så långt att varje steg värkte enormt. Jag försökte fixa och trixa med strumpan, snörningen och hastigheten, men inget hjälpte. Jag hade ingen mobil med mig, annars hade jag ärligt talat ringt Marcus och bett honom komma och hämta upp mig, så ont gjorde det. Där jag nu befann mig var det oavsett håll, 8km hem. Det var bara att ’bita i det sura äpplet’ och ta sig hem ändå. Så plötsligt hör jag Herren viska i mitt hjärta: ”Så här har många kvinnor det. De är villiga att löpa sitt lopp för mig, men de är inte hela och upprättade så varje steg de tar gör ont. Många har en så stark vilja och överlåtelse så de kämpar på framåt ändå, en del genom ett helt liv, men de blöder och varje steg de tar smärtar enormt. Ert jobb i WOW är inte bara att visa på loppet och peppa dem att löpa, utan också att visa på när det är tid för att pausa, bäras, plåstras om och läka. Så de på nytt kan löpa och fullborda sina lopp för mig.”
Jag tog mig hem de resterande kilometerna, trots smärtan var jag glad för det Gud så klart talat och visat mig. Innan jag går in på vad som kan orsaka smärta i våra liv och hur vi kan bli läkta, vill jag först och främst tydligt poängtera: Du har ett lopp att löpa! Det spelar ingen roll vem du är, vad du gjort eller inte gjort, hur du vuxit upp eller om misslyckats eller lyckats tidigare i livet. Gud har ett lopp, en kallelse, en plan, ett gudagivet syfte för oss alla! Ingen kan ta din plats och du kan inte heller ta någon annans. Det finns ingen konkurrens om din gudagivna bana och därför behöver det heller aldrig finnas någon avundsjuka. Joel 2:7-8 säger: ”Var och en går sin väg rakt fram, ingen viker av från sin bana. Den ene tränger inte den andre, var och en går sitt givna spår.”
Hebreerbrevet 12:1 uppmanar oss att ”löpa uthålligt i det lopp som vi har framför oss”, men för att kunna göra detta är det några saker vi behöver lära oss att leva efter. Vi behöver lära oss att vila i, som Predikaren 3 säger, att: ALLT har sin tid. Även om du har ett lopp att löpa är det inte meningen att du ska göra det med smärta. Det är en sak att bli lite trött, ’svettig’ eller att det känns i kroppen, men smärta är en varningssignal. Vårt lopp är inte 60m, 100m, eller ens 5km, det är ett maratonlopp! För att hålla hela vägen behöver vi lära oss att vila i att allt har sin tid! Annars kommer det orsaka väldigt mycket onödig smärta. Orsaken till mitt skavsår var att jag på WOW-konferensen dagen innan jag sprang hade gått i pumps (’vill man vara fin får man lida pin’, eller?) Lärdomen av detta är att vi aldrig ska ’ta på oss något’ för att komma högre upp än där vi befinner oss just nu. Den träning och tillväxt Gud har tänkt för oss är viktig och behöver få ta sin tid. Överbelastningsskador är de vanligaste hos långdistanslöpare och beror på för mycket belastning under för lång tid, utan tillräcklig återhämtning och chans för återuppbyggande. Detta talar sitt klara språk även för vårt livs maraton. Vi behöver inte, och ska aldrig, skynda oss fram. Ofta har vi väldigt bråttom, men det har inte Gud. Vi tänker på och vill ha resultat men Gud är lika, om inte mer, intresserad av vad som sker i oss som genom oss. Dels för att han älskar och är mån om oss, men också för han vet att ju mer som sker på vår insida, desto mer kan han bruka oss.
Läkning har också sin tid. Det tuffaste jag har mött i min vandring med Jesus och livet på missionsfältet är inte hot från olika religiösa ledare, spindlar och andra otrevliga husdjur i våra rum, jetlag, sova på märkliga ställen eller när vi blivit matförgiftade. Det tuffaste har varit när jag har blivit sviken, förtalad och ibland t.o.m. huggen i ryggen av andra människor. Alla dessa människor som gjort mig illa, har varit mer eller mindre trasiga i jakt på en position eller att få komma högre än vad Gud tänkt för dem just då. Ingen av oss vill vara en människa som sårar andra men ’sårade människor sårar andra’. Därför är det så viktigt att vi tar tag i ’våra sår’, annars kommer de att medverka till att både vi själva, andra och Guds rike blir skadat.
När det gäller att bli helad och läkt från själsliga sår är det viktigt att vi inte bara behandlar symptomen utan att vi vågar identifiera och ta tag i roten till problemet. I mitt exempel ovan var det enkelt, det var bara att ta av sig pumpsen, men när det gäller våra själsliga sår kan det vara betydligt svårare. Ibland vet vi kanske inte ens varför vi beter oss eller reagerar på ett visst sätt, än mindre vad som har orsakat detta beteende. Men du kan vara lugn. Guds Ande vet och han både vill och kan föra dig in i hela sanningen: ”Jag har mycket mer att säga er, men ni kan inte bära det nu. Men när han kommer, sanningens Ande, då ska han leda er in i hela sanningen” (Joh 16:12-13).
Tidigare, när olika små eller stora saker kommit upp i mitt liv som jag behövde ta tag i, undrade jag varför Herren inte bara tog allt på en gång när han kallade mig som tjugoåring. Då hade ju det redan varit avklarat. Men jag har mer och mer insett att jag helt enkelt inte var redo att ’bära’, och ta tag i, det då. Vi behöver lita på att Gud vet bäst när saker ska komma upp till ytan och att det då är rätt tid att också göra sig av med det. Vad än den helige Ande pekar på uppmuntrar jag till att låta det ta den tid det ska för att bli helt upprättad och för att få med sig maximalt med lärdomar. Även om det innebär att vi behöver ’kliva av banan’ för en tid.
Nästa sak jag vill beröra är att: lägga ner varje mänskligt försök att ’rätta till’. Oavsett hur jag gjorde med strumpan, snörningen och hastigheten, var skavsåret fortfarande där. På samma sätt är det vi själva försöker ’rätta till livet’. Hur mycket vi än försöker ’rycka upp oss’ eller ’skärpa oss’, kan vi själva inte läka våra sår, utan vi behöver erkänna vårt fullkomliga beroende av Herren. Vi behöver göra som Ordspråksboken säger: ”Förtrösta på (lita, luta dig mot) Herren av hela ditt hjärta, mer än vad du litar på din egen bedömningsförmåga (uppfattning). Erkänn (sök, bli intimt förtrogen med, bekänn) honom i allt du gör genom livet, och han ska leda (dirigera, jämna, räta ut) dina vägar” (SKB Ords 3:5-6).
Dagen efter min smärtsamma löparrunda satte jag på ett vanligt plåster och gav jag mig ut i löparspåret igen. Plåstret verkade och såg bra ut, men hjälpte ingenting mot det egentliga problemet utan gjorde bara det redan uppkomna såret ännu värre. Att ’sätta på vanligt plåster’ kan jämföras med att ständigt springa till andra för förbön. Det må hända att det plåstrar om tillfälligt och känns bra, men det kommer inte läka våra verkliga sår.
Så, vad hjälpte mig? Att behandla såret på rätt sätt – jag fick sätta på Compeed skavsårsplåster, vilket fungerar som en extrahud där huden försvunnit och avger ett läkande ämne. Förvånansvärt snabbt, efter bara ett par dagar med Compeed, kunde jag löpa på nytt utan smärta efter bara ett par veckor hade det både rejält blödande, värkande och till och med variga skavsåret, helt läkt ut.
Så, vad behöver vi göra med våra sår? Vi behöver: sätta på himmelskt compeed. Vi måste komma till Jesus med våra sår. Han är vår själs herde och vårdare. Tid i Jesu närvaro fungerar precis som det ämne Compeed avger, det hjälper läkprocessen: ”Kom till mig, alla ni som arbetar och är tyngda av bördor, så ska jag ge er vila. Ta på er mitt ok och lär av mig, för jag är mild och ödmjuk i hjärtat. Då ska ni finna ro för era själar, för mitt ok är milt och min börda är lätt” (Matt 11-28-30).
Jesus som är Ordet, Sanningen, fungerar också som den ’extrahud’ vi behöver för att läka. När vi verkligen får tag i Sanningen fortsätter den att ’sitta kvar’ som skydd och hindrar sedan också från att nya sår ska uppstå. Men för att få uppleva denna upprättelse, läkedom och frihet behöver vi förbli i Sanningen: ”Om ni förblir i mitt ord är ni verkligen mina lärjungar. Ni ska lära känna sanningen, och sanningen ska göra er fria” (Joh 8:31-32).
Det femte och sista jag vill jag säga är att efter vi är läkta är det dags att: komma upp på banan igen! ”Ett skepp ligger tryggt och säkert i sin hamn, men skeppet är inte skapat för hamnen utan för öppna hav”. På samma sätt är inte heller du och jag skapade för att sitta vid sidan av löparbanan. Samme Herde som vårdar oss, leder när vi är läkta oss tillbaka till vår bana. Han har skapat oss och vet precis vad vi är skapade för. Många har klivit av i rätt tid, men kommer inte upp på banan igen. Kanske har man fastnat i offermentalitet – d.v.s. man har blivit van vid och tycker det är skönt att bli omhändertagen. Det är enklare att inte behöva ta ansvar utan låta det vila på ’alla andra’. Kanske fruktar man att såren ska komma tillbaka, eller att nya ska komma, och därför sitter man kvar vid sidan om. Det är ju ändå trots allt tryggare så. Kanske känns ’löpning’ nu främmande och lite ovant och banan ser lite annorlunda ut mot när vi lämnade. Kanske brottas vi med tankar av fördömelse på grund av det som fick oss att lämna. Oavsett anledning, låt oss ta oss tillbaka! Oavsett vad vi kommer att möta längs med vägen, är Jesus med oss varje steg. Han har lovat att aldrig lämna eller överge oss. Han är med oss alla dagar! Han omsluter oss på alla sidor: ”Även om jag vandrar i dödsskuggans dal fruktar jag inget ont, för du är med mig. Din käpp och stav, de tröstar mig. Du dukar för mig ett bord i mina fienders åsyn, du smörjer mitt huvud med olja och låter min bägare flöda över. Ja, godhet och nåd ska följa mig i alla mina livsdagar, och jag ska bo i HERRENS hus för alltid” (Ps 23:4-6). Låt oss fästa vår blick på Herden, Jesus, och löpa uthålligt i det lopp som ligger framför oss!