Marcus & Hanna Bloom

Marcus och Hanna Bloom, evangelister och ledare för missionsorganisationen Good News To All People, har predikat evangeliet tillsammans till hundratusentals människor i Afrika och Asien. De brinner för att se miljontals människor frälsta och missionsbefallningen slutförd.

Ett par i tjänst för Gud

Hösten 2002, då Marcus och Hanna gifte sig, började deras gemensamma liv och kallelse. Branden för de förlorade och en vision för världens onådda folk förde dem ut på flera missionsresor till Kenya, Indonesien och Sydasien. De började predika evangeliet om Jesus i all enkelhet på mindre kampanjer, i byar och många olika sorter församlingar och överallt dit de kom blev människor frälsta, helade, befriade och andedöpta.

Efter drygt ett år som gifta upplevde de Guds tilltal att flytta till Sydasien som missionärer. 2004 sa de upp sina fasta jobb, sålda det mesta de hade och flyttade till Sydasien. Det var i samband med flytten till Sydasien som de också startade Good News To All People. I Sydasien predikade de evangelium från by till by, i små församlingar och på ett par kampanjer och överallt bekräftade Gud sitt ord med under och tecken. Under sin tid som missionärer fick de se hur tio tusen människor tog emot Jesus som sin frälsare och tusen dokumenterade helandemirakler. Uppenbarelsen om att Jesus Kristus är den samme idag och att när evangeliet predikas i den helige Andes kraft sker mirakler idag, blev så stark för dem under denna tid som missionärer. Detta var deras början som missionärer och ett par i tjänst för Gud med världen som sitt skördefält.

När de fick se hur Gud verkade genom dem och hur människor överallt de predikade evangelium fick sina liv förvandlade fördjupades deras passion och överlåtelse att göra detta resten av deras liv. Visionen att nå och vinna miljontals onådda människor blev allt klarare för dem. Sakta men säkert byggde de upp ett förtroende både inför Gud och människor och idag arbetar både Marcus och Hanna heltid för Good News To All People. Vandringen har, som en av många profetior de fått genom åren sade, inte alltid varit enkel men fylld av Guds härlighet.

Med blicken fäst på Jesus, och den vision de fått av Gud, springer de nu tillsammans det sista varvet av missionsbefallningen. Överallt dit de reser och blir inbjudna förkunnar de passionerat evangeliet om Jesus och betjänar människor med Guds kärlek och den helige Andes kraft. Samtidigt som visionen de haft från början att nå miljontals människor finns där, har deras fokus breddats till att även jobba för att tända, träna och inspirera många fler missionärer och arbetare till det stora skördearbetet.  De ger nu ut böcker, gör teamresor med outreach, tränar nya evangelister, håller eldskonferenser, kvinnokonferenser och missionsdagar, allt för att resa upp en armé av skördearbetare för den sista skörden innan Jesus kommer tillbaka.

Marcus Bloom

Marcus är uppvuxen i en kristen familj i Sävsjö och blev frälst som sextonåring på ett ungdomsmöte i Vrigstad pingstkyrka. Två år senare döptes han i havet under Hönökonferensen. Hans tro fanns hela tiden med honom under hans uppväxt, men det var inget som direkt präglade hans liv. Det var först som tjugoåring han träffade kristna som verkligen brann för Jesus. Han smittades av deras hängivenhet och längtade efter att få bli döpt i den helige Ande. I april 1999 fick han sin längtan besvarad och fick uppleva den helige Andes dop med eld och kraft. Guds eld började brinna på ett mäktigt sätt i Marcus och samtidigt gav Gud Marcus drömmar om världsmission, människors frälsning och mirakler. Alla hans tidigare planer att bli civilingenjör byttes ut på en natt och nu ville Marcus inget annat än att sprida budskapet om Jesus till jordens yttersta gräns.

 

Marcus längtan efter att tjäna Gud ledde honom till bibelskola i Malmö, New Generation, där han träffade evangelisten Johannes Amritzer och började resa med honom som lärjunge. Under denna tid med Johannes talade Gud till Marcus:”Jag har kallat dig att vara en evangelist till jordens yttersta gräns.” Därefter åkte Marcus till ytterligare en bibelskola i London, Kensington Temple’s Bible College, en bibelskola med missionsfokus och med elever från hundra nationaliteter. Efter bara två veckor på bibelskolan fick Marcus förtroendet att leda hela bibelskolans bönesamlingar, som blev en träningsplats för honom att verka i den helige Andes smörjelse. Guds Ande gav ofta Marcus profetiska budskap och många elever fick uppleva den helige Andes eld.

På Kensington Temple fick han, av sina nyfunna afrikanska vänner, höra talas om den tyska evangelisten Reinhard Bonnke. De sa till Marcus: ”Du är lik Reinhard, du måste träffa honom.” Efter att ha kontaktat Reinhard via mail fick han privilegiet att träffa honom och senare följa med honom på sin första missionsresa till Nigeria. Reinhard sa till Marcus: ”Jag ser samma kallelse i ditt liv som Gud har gett mig. Var frimodig, gå ut och predika evangelium. Jag kan hjälpa dig upp i sadeln, men du måste rida själv.”

Upplevelsen att få se över två miljoner människor ta emot Jesus som sin frälsare under veckan i Nigeria satte djupa spår i Marcus. Där ensam på sitt enkla hotellrum med spindlar, ödlor och dusch som droppade rostigt vatten, överlät Marcus i tårar inför Guds ansikte sitt liv helt och hållet till Guds kallelse. Där fattade han beslutet, att predika evangelium skulle bli hans livs passion och uppdrag. Från denna livsförvandlande upplevelse i Afrika till Marcus nuvarande världsvida tjänst har närmare en halv miljon människor blivit frälsta, tusentals  helade, befriade och andedöpta. Tusentals skördearbetare har blivit tända och inspirerade till missionstjänst genom Marcus liv. Detta är början och nu blickar Marcus tillsammans med sin fru Hanna fram emot att slutföra sista varvet av missionsbefallningen, som kommer ta dem till många mörka och onådda platser de kommande åren.

Hanna Bloom

Precis som Marcus är Hanna uppvuxen i en kristen familj. Hannas tonårstid beskriver hon som ganska bekymmersfri, då hon mest umgicks med kristna vänner och spenderade helger och kvällar med att gå på ungdomsmöten eller andra kristna sammanhang. Efter gymnasiet flyttade hon till Kalmar för att göra det hon planerat under flera år, att läsa till civilekonom. Men Gud hade andra planer.

 

 

I Kalmar fick Hanna snart kontakt med en grupp brinnande studenter som regelbundet träffades för att be, läsa Bibeln och söka Gud tillsammans. Detta var något nytt för henne. Dessa nya vänner hade verkligen med Jesus mitt i sin vardag. För första gången i sitt liv, trots att tron på Gud och att gå i kyrkan alltid hade varit en självklarhet för Hanna, insåg hon att hon kunde ha en personlig relation med Jesus och att han hade en plan för hennes liv. Med denna nya insikt började Hanna längta och hungra efter mer av Gud och det liv han planerat för henne. När hon efter sommaren kom tillbaka till Kalmar för att börja sitt andra år på utbildningen märkte hon att hennes passion för att studera vidare hade falnat. Hanna gick ofta långa bönepromenader där det bara var hon och Jesus och där hon kunde utgjuta sitt hjärta och längtan inför honom. Under flera veckors tid, under hennes bönepromenader, dök ordet ”mission” upp i hennes sinne och varje gång det kom började hon gråta. När detta pågått ett tag förstod Hanna att det var något Gud ville tala till henne. En dag bestämde hon sig därför för att stanna hemma från högskolan för att be och fasta, desperat efter att få veta Guds vilja med hennes framtid. Där och då, på knä på golvet i hennes lilla studentrum, upplevde hon och svarade ja till kallelsen till mission.

Nu gick allting undan och inom kort tid hade Hanna hoppat av sin utbildning och begett sig till Sydasien tillsammans med en av hennes vänner. Väl nere i Sydasien öppnade Gud dörrar för dem att både undervisa och leda lovsång i den lilla församlingen de gick till. En händelse som brännmärkte Hannas hjärta för livet var när de blev inbjudna att predika på en skola. Varken Hanna eller hennes vän hade gått någon bibelskola, var speciellt duktiga på engelska eller hade någonsin tidigare predikat evangelium. Men deras hjärtan värkte för att dessa elever skulle få höra om samma Jesus som förvandlat deras liv.

De förberedde ett enkelt budskap om Jesus utifrån Joh 3:16 och begav sig iväg till skolan. När dörren in till aulan, där rektorn samlat ihop alla elever, öppnades blev de båda unga kvinnorna från Sverige minst sagt förvånade. Över femhundra tonårselever hade samlats och satt knäpptysta med blicken fäst på de vita tjejerna. Varken Hanna eller hennes vän hade någonsin talat inför så många, framför allt inte på engelska. Nervöst gick de mellan alla elever upp på scenen. När tiden väl kom för att predika byttes all nervositet ut mot en frimodighet som bara Gud kunde ge. De delade det de förberett och efter predikan bjöd de in till frälsning varpå sex hinduflickor i femtonårsåldern gensvarade. De tog flickornas händer och bad med dem till frälsning. När de samma kväll hade lagt sig kunde Hanna inte sova en blund. Allt hon tidigare varit med om och upplevt kändes som bortblåst jämfört med upplevelsen att få föra andra människor till Jesus. Tänk att hon, en enkel tjugoårig ung kvinna utan utbildning, pengar, engelskakunskaper eller att ha gått någon bibelskola, kunde få vara med och göra något som skulle eka in i evigheten. Den natten förstod Hanna att det inte fanns någon återvändo. Hon skulle satsa allt, resten av sitt liv,på att vara lydig det himmelska tilltalet och predika om Jesus. Ett beslut hon aldrig ångrat.