Vid Jesu fötter

Var Marcus och jag än är i världen försöker vi alltid att komma ut på bönepromenader. Kombinationen motion, frisk luft och bön är svårslagen. Vid ett av dessa tillfällen, när vi var i Bangladesh, gick vi på en väldigt smal och lerig stig längs med en flod. Marcus gick före mig och för att inte halka eller trampa snett koncentrerade jag mig på att följa exakt i hans fotspår. När jag gjorde detta och förblev nära hans fötter gick det jättebra. Detta fick mig att tänka på vår efterföljelse av Jesus. Det handlar om att vara vid hans fötter.

Vi känner troligtvis alla till Marta och Maria i Bibeln. Vi kvinnor brukar identifiera oss själva i någon av dessa två systrar. Kanske har du, precis som jag, flertalet gånger hört förmaningen att inte vara som Marta, som lite småstressad irrade omkring och gjorde saker för Jesus istället för att göra vad Maria gjorde ”som satte sig vid Herrens fötter och lyssnade till hans ord” (Luk 10:39). Innan jag berör det vackra och viktiga Maria gjorde vill jag försvara Marta. Hon var den äldsta systern och föräldrarna var förmodligen döda, eftersom de inte nämns, vilket innebar att hon hade huvudansvaret för hemmet och det som behövde göras. Det Jesus dessutom tillrättavisar är inte att hon gör saker utan att hon bekymrade och oroade sig: “Marta, Marta, du gör dig bekymmer och oroar dig för så mycket” (Luk 10:41). Oro och bekymmer är två typer av fruktan som vi som Jesu efterföljare aldrig ska behöva brottas med. Jag är övertygad om att när vi följer Marias exempel, och varje dag avskiljer tid vid Jesu fötter, kommer vi inte heller att oroa oss. Vår tro och förtröstan på Herren föds i gemenskapen med Jesus. Ju mer tid vid Jesu fötter desto mer lär vi känna Guds trofasthet och kärlek till oss och varje uns av fruktan försvinner: ”Rädsla finns inte i kärleken, utan den fullkomliga kärleken driver ut rädslan” (1 Joh 4:18).

Det är så mycket underbart som föds och sker vid Jesu fötter. Det är där Herren talar till oss och uppenbarar nya saker och ting för oss: ”Ropa till mig, så vill jag svara dig och låta dig höra om stora och ofattbara ting som du inte känner till” (Jer 33:3). Vid Jesu fötter blir vi mindre och Jesus blir större, så andra människor kan se och lära känna Herren genom våra liv. Vid Jesu fötter mognar och växer Andens frukter: ”kärlek, glädje, frid, tålamod, vänlighet, godhet, trohet, mildhet och självbehärskning” (Gal 5:22-23). Vid Jesu fötter får vi kraft, vishet och vägledning, ja, allt vi behöver för varje dag. Tiden vi avskiljer att bara vara med Jesus är den absolut viktigaste stunden på hela dagen.

Men att vara vid Jesu fötter handlar inte bara om att sitta still. Jesus är på väg och om vi inte reser på oss och börjar följa honom är vi inte längre vid hans fötter. Hans fotspår leder oss till förlorade människor: ”Ty Människosonen har kommit för att uppsöka och frälsa det som var förlorat” (Luk 19:10). Hans fotspår leder oss till att betjäna andra människor: ”Om nu jag, er Herre och Mästare, har tvättat era fötter, är också ni skyldiga att tvätta varandras fötter. Jag har gett er ett exempel, för att ni skall göra som jag har gjort mot er” (Joh 13:14-15). Jesu fotspår leder oss till ett liv i lydnad till Guds vilja: ”[Jesus] ödmjukade sig och blev lydig ända till döden – döden på korset… Ty Gud är den som verkar i er, både vilja och gärning, för att hans goda vilja skall ske” (Fil 2:8, 13).

Vi kan alla vara män och kvinnor som dagligen stillar ner oss, sitter vid Jesu fötter och lyssnar till hans ord för att sedan resa på oss i hans kraft och i full förtröstan följa i hans fotspår.