Vrid på kranen
Vi har strömmar av levande vatten på vår insida där vi kan få del av kraft, kärlek, liv ja, allt vi behöver, om vi bara vrider på kranen...
Precis hemkommen från en missionsresa full av möten, långa resor och flera timmar jetlag i kroppen kände jag mig en morgon lite sliten och var inte alls sugen på att be. Jag reste mig från min vanliga böneplats i vardagsrummet och gick för att ta mig ett glas vatten. Ännu en gång förundrades jag av den enkelhet och lättillgänglighet vi har till rent dricksvatten i Sverige. På väg tillbaka hör jag Herren viska: ”Min kraft och närvaro är lika lätttillgänglig. Det är bara att vrida på kranen”. Plötsligt blev det så tydligt: vi har redan allt vad vi behöver på vår insida! Jesus stod och ropade ut: ”Om någon törstar, så kom till mig och drick!”, men han slutade inte där utan fortsätter med de fantastiska orden: ”Den som tror på mig, ur hans innersta skall strömmar av levande vatten flyta fram, som Skriften säger” (Joh 7:37-38). Vi har inte en källa långt borta som vi måste gå långa avstånd för att kunna ösa ur. Genom den helige Ande har vi nu källor av levande vatten på vår insida.
Först och främst får vi själva del av källan. I den källan finns kraft, vishet, kärlek, frid och glädje etc. När vi dricker av det vattnet ger det oss liv, ja liv i överflöd: ”Jag har kommit för att de skall ha liv, ja, liv i överflöd” (Joh 10:10). Det är inte tänkt att vi ska halta fram i livet. Guds tankar för oss är inte att det ska vara torrt och livlöst. Men då behöver vi dra ur den källa Herren givit oss på vår insida. Precis som vi alla har en kran där vi enkelt kan gå och hämta hur mycket vatten som helst i våra lekamliga boenden, har vi hur mycket levande vatten som helst på vår insida. Men vi måste själva vrida på kranen.
Men källan är inte bara till för oss själva. När vi väljer att ta emot Jesus och göra honom till Herre lämnar vi över äganderätten. Våra liv är inte längre våra egna och handlar inte längre om jag, mig och mitt (tack gode Gud för det). Nu är det Jesu exempel vi följer, vilket handlade om att lägga ner sitt liv för andra: ”Om nu jag, er Herre och Mästare, har tvättat era fötter, är också ni skyldiga att tvätta varandras fötter. Jag har gett er ett exempel, för att ni skall göra som jag har gjort mot er” (Joh 13:14-15). Men vi gör det inte i egen kraft. Vi vrider återigen bara på kranen till källan och låter den flöda ut ur vårt innersta till andra människor. Hesekiel talade om den mäktiga dubbla ström som ger liv var den än går fram: ”Överallt dit den dubbla strömmen kommer upplivas alla levande varelser som rör sig i stim, och fiskarna blir där mycket talrika, ty när detta vatten kommer dit blir vattnet sunt, och allt får liv där strömmen rinner ut” (Hes 47:9). När vi vrider på kranen kommer det vatten ut till människor runt oss som ger liv, liv till deras ande men också till vad som än varit dött – äktenskap, drömmar, kallelser eller bönelivet etc.
Samma ström av levande vatten ger läkedom: ”Och vid strömmens båda stränder skall alla slags fruktträd växa upp. Deras löv skall inte vissna och deras frukt skall inte ta slut. Varje månad skall träden bära ny frukt, ty deras vatten kommer från helgedomen. Deras frukter skall tjäna till föda och deras löv till läkedom” (Hes 47:12). Människor ropar efter läkedom och helande för både sin kropp och själ. Genom att du och jag vrider på kranen till källan från himmelen kan de få uppleva inte bara frälsning till deras ande utan läkedom och total upprättelse till deras själ och kropp. Vers 12 nämner också att den dubbla strömmen bär frukt. Redan från början visar Gud att allas vår kallelse är att bära frukt: ”Gud välsignade dem och sade: ’Var fruktsamma och föröka er…’” (1 Mos 1:22), men det kan bara ske genom samma ström av levande vatten. Så låt oss gensvara på Jesus rop och komma och dricka. Men när vi själva har blivit fyllda låt oss låta strömmen av levande vatten flöda fram ur vårt innersta ut till behövande och längtade människor runtomkring oss.