Vid Jesu fötter

Var Marcus och jag än är i världen försöker vi att komma ut på bönepromenader, vilket vi också gjorde nu i januari när vi var i Bangladesh. Denna gång gick vi på en väldigt smal och lerig stig längs med en flod. Marcus gick före mig i raska steg och för att inte halka koncentrerade jag mig på att följa precis i hans fotspår. Detta fick mig att tänka på efterföljelsen av Jesus. Den handlar om att vara nära hans fötter.

Vi känner troligtvis alla till Marta och Maria i Bibeln. Vi kvinnor brukar identifiera och se oss själva i någon av dessa två systrar. Kanske har du, precis som jag, flertalet gånger i predikningar hört förmaningen att inte vara som Marta som lite småstressad irrade omkring och gjorde saker för Jesus istället för att vara som Maria ”som satte sig vid Herrens fötter och lyssnade till hans ord” (Luk 10:39). Innan jag berör det vackra och viktiga Maria gjorde vill jag försvara Marta. Hon var den äldsta systern vars föräldrar med rätt hög sannolikhet var döda, vilket innebar att hon hade huvudansvaret för hemmet och det som behövde göras. Det Jesus tillrättavisar är inte att hon gör saker utan lyssna noga på det han säger till henne: ”Marta, Marta, du gör dig bekymmer och oroar dig för så mycket” (Luk 10:41). Jesus manar henne, som vi om och om igen ser genom hela Bibeln, att inte oro sig utan endast förtrösta på honom. Vi behöver och ska aldrig bekymra eller oroa oss för någonting. Jag är övertygad om att om vi följer Marias exempel och varje dag avskiljer tid vid Jesu fötter kommer vi inte heller att oro oss. Vår tro och förtröstan på Herren föds i gemenskapen och relationen med Jesus. Oro och bekymmer är en typ av fruktan som vi som Jesu efterföljare aldrig ska behöva brottas med. Ju mer tid vid Jesu fötter desto mer lär vi känna Guds trofasthet och kärlek till oss och varje uns av fruktan försvinner: ”Rädsla finns inte i kärleken, utan den fullkomliga kärleken driver ut rädslan” (1 Joh 4:18).

Men det är så mycket mer som föds vid Jesu fötter. Det är där Herren uppenbarar sina högre tankar och planer för oss och visar nya saker och ting: ”Ropa till mig, så vill jag svara dig och låta dig höra om stora och ofattbara ting som du inte känner till” (Jer 33:3). Vid hans fötter blir vi mindre och Jesus större så andra människor kan se och lära känna honom genom våra liv. Vid Jesu fötter mognar Andens frukter, som nämns i Galaterbrevet 5:22-23, fram: ”kärlek, glädje, frid, tålamod, vänlighet, godhet, trohet, mildhet och självbehärskning”. Vid Jesu fötter får vi kraft, vishet och vägledning, ja allt vi behöver för varje dag. Tiden vi avskiljer att bara vara med Jesus är den absolut viktigaste stunden på hela dagen.

Att vara vid Jesu fötter handlar också om att följa Jesus. Jesus är på väg och om vi inte reser på oss och börjar följa honom är vi inte längre vid hans fötter. Hans fotspår leder oss till förlorade människor: ”Ty Människosonen har kommit för att uppsöka och frälsa det som var förlorat” (Luk 19:10). De leder oss till att betjäna andra människor: ”Om nu jag, er Herre och Mästare, har tvättat era fötter, är också ni skyldiga att tvätta varandras fötter. Jag har gett er ett exempel, för att ni skall göra som jag har gjort mot er” (Joh 13:14-15). Jesu fotspår leder oss till ett liv i lydnad till Guds vilja: ”(Jesus) ödmjukade sig och blev lydig ända till döden – döden på korset…Ty Gud är den som verkar i er, både vilja och gärning, för att hans goda vilja skall ske” (Fil 2:8, 13).

Promenaden på den leriga stigen i Bangladesh var inte enkel men så länge jag förblev vid Marcus fötter och steg för steg följde i hans fotspår, gick det jättebra. Låt oss vara kvinnor som dagligen stillar ner oss, avskiljer tid och sitter vid Jesu fötter och lyssnar till hans ord för att sedan resa på oss i hans kraft och i full förtröstan på honom följa i hans fotspår.