Tillhöra folkskaran eller Jesu lärjungar?
Vi har bara ett liv att leva. Vad vill vi bli ihågkomna för? Det finns ett spännande liv tillsammans med Herren där vi alla kan få vara med och skriva historia...
Jesus talade hela tiden till främst två grupper av människor: folkskaran och sina lärjungar. Det är en markant skillnad mellan dessa två. Alla kan vi tillhöra folkskaran, men för att vara en lärjunge behöver vi välja att ta upp vårt kors och följa Jesus. ”Sedan sade han till alla:”Om någon vill följa mig, skall han förneka sig själv och varje dag ta sitt kors och följa mig” (Luk 9:23). Alla är kallade, ”Ty många är kallade, men få är utvalda” (Matt 22:14), men få av oss väljer att vara bland de utvalda, d.v.s. att bli lärjungar till Jesus.
Jag går här nedan igenom fem olika saker som skiljer dessa två grupper, inte för att lägga någon fördömelse utan för att inspirera oss till att välja att bli lärjungar till Jesus. Det må verka som ett offer till en början, men det vi får i utbyte för vårt val och vår överlåtelse, är långt mycket högre än ”priset” vi betalar.
Folkskaran följer Jesus för vad de kan få ut av honom – lärjungar för vad de kan ge honom.
Stora skaror följde hela tiden Jesus. Men vad var de ute efter? De allra flesta följde honom för att de ville se och själva få uppleva hans mirakulösa kraft: ”Då folk strömmade till, sade Jesus: ”Detta släkte är ett ont släkte. Det begär ett tecken, men det skall inte få något annat än Jonas tecken” (Luk 11:29). Herren älskar oss och älskar att göra under och tecken, men han önskar att vi söker HONOM mer än vad vi söker hans hand och vad vi kan få ut av honom. Hur reagerar vi när vi inte får det vi ber om? Är han viktigare än det han kan ge oss? När man tillhör folkskaran söker man Herren endast på grund av vad han kan göra för oss, men en lärjunge fokuserar på vad man kan ge och vill ge hela sitt liv, sitt allt, till Herren! Vad är vårt motiv när vi söker Herren?
Folkskaran känner endast Jesus på distans – lärjungar kallas Jesus vänner
Efter att ha vandrat mitt ibland folket, predikat och gjort gott, frågar Jesus sina lärjungar: ”Vem säger folket att jag är?” De svarade:”Johannes Döparen, andra säger Elia och andra att någon av de gamla profeterna har uppstått.” Han sade till dem:”Och ni, vem säger ni att jag är?”Petrus svarade:”Du är Guds Messias” (Luk 9:18-20). Uppenbarelsen om vem Jesus är kommer endast till de som följer Jesus. Efter lärjungarna hade följt Jesus under flera år säger han: ”Jag kallar er inte längre tjänare, eftersom tjänaren inte vet vad hans herre gör. Vänner kallar jag er, ty allt vad jag har hört av min Fader har jag låtit er veta” (Joh 15:15).
Att lära känna och få en ny vän går inte över en natt, utan det sker över en längre tid. Jag gillar inte att man använder ordet ”vän” så lättsinnligt idag, utan de jag kallar vänner känner jag väl och de känner mig. Vi har förtroende för varandra, delar livet och vet om varandras svagheter och kanske till och med hemligheter (om vi har några). Samma sak gäller med Herren. Vi är inte alla hans vänner. Men vi kan all bli om vi väljer att spendera tid med honom, söka honom, umgås med honom och dela livet med honom. Men när det gäller vänskapen med Jesus behöver vi också läsa och ta till oss versen innan: ”Ni är mina vänner, om ni gör vad jag befaller er” (Joh 15:14). Att vara vän med Jesus innebär ett liv i lydnad. Hur nära vi vill vara Jesus handlar om vårt val att vilja lära känna, följa och lyda honom. Vem säger vi att Jesus är?
Folkskaran får bara liknelser – lärjungar får del av uppenbarelsen
Herren talade ofta i liknelser som folket inte förstod. Jag undrade länge över detta, varför talade Jesus om saker ändå inte förstod? Efter att ha frågat Herren om detta en tid upptäckte jag en dag i Ordet att uppenbarelsen ger Herren endast till de som är sanna lärjungar. Till exempel vid liknelsen med såningsmannen: ”När han blev ensam med de tolv och de andra som var med honom, frågade de honom om liknelserna. Då sade han till dem:”Ni har fått del i Guds rikes hemlighet. Men de som står utanför får allt i liknelser…” (Mark 4:10-11). Om och om igen ser vi hur folket får Guds ord i liknelser, men hur Jesus sedan tar lärjungarna åt sidan och förklarar delar dem. När vi drar oss undan, åt sidan med Jesus, kommer han också att uppenbara sina sanningar för oss. Varför inte avskilja en dag i bön och fasta och bara vara tillsammans med Herren och hans ord.
Folkskaran följer endast när undervisningen passar dem – lärjungar håller sig till honom som har & är Livets ord
Vi läser i alla fyra evangelierna hur Jesus gjorde mirakel efter mirakel och allt folket jublade. Men det mirakulösa är bara en sida av Jesus. Han undervisade också sanningar som var ”lite tuffare” men som han visste skulle sätta människor fria. Detta gillade dock inte alla. Vid ett tillfället när han delat om att dricka hans blod och äta hans kött blir vissas gensvar att de lämnade honom: ”Efter detta drog sig många av hans lärjungar tillbaka, så att de inte längre följde honom” (Joh 6:66). Folkskaran ser Guds ord som en buffé där man bara tar det som passar, det som är ”enkelt och lättsmält”: ”Ty det skall komma en tid då människor inte längre skall stå ut med den sunda läran, utan efter sina egna begär skall de samla åt sig mängder av lärare, allteftersom det kliar dem i öronen” (2 Tim 4:3). När jag går på buffé kollar jag in dessertbordet först (älskar allt som är sött), men så kan vi inte göra när det gäller Guds ord. Det mesta som Gud har att ge och säga är inte sockersött och lättsmält. Det behöver tuggas, bearbetas och smältas men sen ger det riklig näring så vi kan växa upp till full mognad.
Lärjungar vet att det endast är sanningen som gör dem fria: ”Om ni förblir i mitt ord, är ni verkligen mina lärjungar, och ni skall förstå sanningen, och sanningen skall göra er fria” (Joh 8:31-32). Och hela Guds ord är sanning: ”Summan av ditt ord är sanning, dina rättfärdiga domslut är eviga” (Ps 119:160). Därför kan inte vi välja vad vi ska ta emot och äta eller inte. När de sanna lärjungarna hör samma ”tuffa” undervisning som fick många att lämna i Johannes 6 är deras reaktion totala motsatsen: ”Jesus sade därför till de tolv:”Inte vill väl också ni gå bort?” Simon Petrus svarade honom: ”Herre, till vem skulle vi gå? Du har det eviga livets ord…” (Joh 6:67-68). Hur blir vår reaktion på de lite ”tuffare” sanningarna? Vänder vi på klacken och lämnar eller dras vi även till det som behöver tuggas och bearbetas, men som för oss att växa?
Folkskaran blir endast känd som en ”folkskara” – lärjungar, känns vid vid namn och vänder upp och ner på hela världen ”sin värld”
På vårt bröllop hade vi ”I’m gonna be a history maker in this world…” som utgångsmarsch. Redan innan Marcus och jag sa ja till varandra i kyrkan, hade vi sagt ja till Guds plan och kallelse med våra liv. Vi hade bestämt oss för att inte leva för oss själva och våra egna drömmar, utan att leva för Gud och hans drömmar för våra liv. Allt sedan dess (17 år nu i oktober) har vi överlåtit oss dagligen i Guds händer och till hans vilja och vår enda längtan är att få vara med och skriva ny missionshistoria. Inte för att vi är speciella men för att Jesus är speciell och därför att han längtar efter att få beröra och förvandla människor både i Sverige och ut till jordens yttersta gräns. En dag kommer våra liv att vara slut, då vill vi inte bara ha tillhört en grå och omintetsägande folkskara som levde för sig själva. Vi vill som det sades om lärjungarna, ”nu är de här också, de som har vänt upp och ner på hela världen” (Apg 17:6), också vända upp och ner på den värld Herren kallat oss till.
När du och jag, trots att vi bara är enkla, vanliga människor med brister och svagheter, ger oss helt och fullt till Jesus blir allt möjligt! När vi väljer att förneka oss själva och ta upp vårt kors dagligen kan vi få vara med och skriva historia. När vi väljer att bli sanna efterföljare, lärjungar, till miraklegöraren Jesus kommer vi också få vara med och förmedla hans mirakelkraft till en förlorad värld. Frågan är: vill vi tillhöra folkskaran eller Jesu lärjungar?