Vårt jobb, Guds jobb

Det är nog ganska klart för oss alla att allt som sker för Guds rike här jorden, är ett samarbete mellan Herren och oss. Det som kanske inte är lika klart, och som vi funderar på många gånger, är vad som är vårt respektive Guds jobb? Om vi å ena sidan inte gör vårt jobb, vår del av samarbetet, kan och kommer inte Herren göra sitt. Men om vi å andra sidan försöker göra hans jobb, kommer det att bli ett jobbigt, slitsamt och rent av omöjligt strävande som inte kommer bära frukt. ”Om inte HERREN bygger huset är arbetarnas möda förgäves. Om inte HERREN bevarar staden vakar väktaren förgäves” (Ps 127:1). Därför är det av stor vikt att vi förstår respektive del.

Utifrån en känd berättelse från Andra Mosebok, vill jag belysa fyra (två i detta brev och två i nästa) olika områden, där vi ser uppdelningen, och samtidigt samarbetet, mellan vårt och Guds jobb. När vi kommer in i berättelsen har Israels folk Röda havet framför sig och Egyptens armé bakom sig.

”Mose svarade folket: ”Var inte rädda! Stanna upp och bevittna den frälsning som HERREN i dag skall ge er. Ty så som ni ser egyptierna i dag, skall ni aldrig någonsin se dem igen. HERREN skall strida för er, och ni skall hålla er stilla.” Sedan sade HERREN till Mose:”Varför ropar du till mig? Säg till Israels barn att de skall dra vidare. Lyft din stav och räck ut handen över havet och klyv det, så att Israels barn kan gå mitt igenom havet på torr mark”

”Och Mose räckte ut handen över havet, och HERREN drev då undan havet genom en stark östanvind som blåste hela natten. Han gjorde havet till torrt land, och vattnet klövs itu. Israels barn gick mitt igenom havet på torr mark, medan vattnet stod som en mur till höger och vänster om dem” (2 Mos 14:13-16, 21-22).

1. Vårt jobb: Förtrösta på Gud – Guds jobb: Strider för oss

Det första vi läser är att Mose säger till folket: Var inte rädda! Med andra ord uppmanar han folket att förtrösta på Herren oavsett vad deras fysiska sinnen erfar. När vi möter tuffa omständigheter reagerar vi alla olika, men vi blir ofta känslosamma. Vi kan bli upprörda, rädda, arga, ledsna och kanske till och med ger upp. Ett tecken på att vi inte förtröstar på Herren är när vi väljer att agera utifrån våra upprörda känslorna. Att agera, fatta beslut och låta munnen tala allt vi känner och upplever har vi nog alla testat. Vi har förmodligen alla också fått ”städa upp” efter vårt agerande som aldrig lett till någon god frukt.

I alla fyra evangelium kan vi höra Jesus säga om och om igen: ”Min frid ger jag er” eller ”Frid vare med er”. Vi behöver aldrig frukta! Han har lovat att alltid vara med oss, för oss och till och med i oss. ”…Ty han som är i er är större än den som är i världen” (1 Joh 4:4). Guds längtan är, och har varit ända från början, att vi ska tro och förtrösta på honom. Oavsett vad vi möter i livet kan vi förtrösta på Gud, lita på honom att han har kontrollen och en väg igenom! ”Förtrösta på HERREN av hela ditt hjärta, förlita dig inte på ditt förstånd” (Ord 3:5)

När vi gör vårt jobb genom att välja att förtrösta på Gud, gör han sitt jobb och strider för oss. När vi väljer att inte agera i egen kraft utan lämna över till Herren, fungerar det som ett startskott för honom att börja verka och låta allt samverka till det bästa (Rom 8:28).

Till och med om när människor på något sätt verkar emot oss, med sina ord eller handlingar, är det inte vårt jobb att försvara oss. När vi har blivit sårade är det vårt jobb att förlåta och välsigna och lämna över resten till Herren och låta han strida för oss. ”Är Gud för oss, vem kan då vara emot oss?” (Rom 8:31). När vi förtröstar på honom är vi, precis som Elisa, alltid i majoritet! ”Han svarade: ”Frukta inte! De som är med oss är fler än de som är med dem.” Och Elisa bad: ”HERRE, öppna hans ögon, så att han ser.” Då öppnade HERREN tjänarens ögon, och han fick se att berget var fullt av hästar och vagnar av eld runt omkring Elisa” (2 Kung 6:16-17).

2. Vårt jobb: Lyda, gå framåt – Guds jobb: Gör en väg, mirakler

Efter Mose har uppmanat folket att förtrösta på Herren vänder han sig till Herren för vägledning, vilken gensvarar med att säga: ”Varför ropar du till mig? Säg till Israels barn att de skall dra vidare” (v15). Många gånger när vi kommer till, eller går igenom, en pressad situation tappar vi många gånger fokus och kanske även stannar upp. Detta är precis vad Israels folk gjorde. Men uppdraget, att inta löfteslandet, upphörde inte bara för att de stötte på hinder längs med vägen. Gud manar dem att inte stanna, utan dra vidare. Samma sak gäller dig och mig. Vårt jobb är lyda det Gud redan har sagt till oss och att gå framåt oavsett vad. Det finns alltid något vi kan göra i enlighet med kallelsen. ”Låt oss inte tröttna på att göra gott. Ty när tiden är inne får vi skörda, om vi inte ger upp” (Gal 6:9). Vi kan alltid dra vidare genom att göra något gott där vi är, med det vi har.

Sedan läser vi att Gud ger Mose en liten (och märklig) instruktion: ”Lyft din stav och räck ut handen över havet och klyv det…” (v16). När Mose gjorde sin del, gjorde Gud sin! Vårt jobb är att lyda vad Gud än säger åt oss, hur litet eller märkligt det än är. Och då gör Gud, mirakelgöraren, sitt jobb, även om det innebär att göra en väg där det inte ser ut att finnas en väg. Vad än Gud har sagt till dig, lyd och du kommer att få se Guds mirakulösa hand gripa in. Ibland kan lydnad och att ”dra vidare” innebära att vara trofast där du är. Andra gånger kan det innebära att i tro ta ett steg ut på vattnet. Oavsett vad, låt oss göra vårt jobb och låta Gud göra sitt.

3. Vårt jobb: Tala Ordet – Guds jobb: Bekräftar

Vid ett tillfälle när jag läste just denna berättelse och kom till vers 16, där Herren manar Mose att lyfta sin stav och räcka ur den över havet, hör jag Herren säga: ”Hanna, Mose hade bara en enkel trästav, men du har något mycket kraftfullare i din hand: Du har Jesu namn, och mitt ord”. Hans ord exploderade på min insida och kom att bli en stark och livsförvandlande uppenbarelse. Vi har både Jesu namn, namnet över alla andra namn, och vi har Guds ord fyllt av underbara löften.

Vi lyfter staven genom att tala ut Guds ord. Det är kraft i det talade Ordet! Vi läser i Första Mosebok hur Gud skapade hela jorden genom sitt ord. Herren bekräftar alltid sitt ord. ”Och de gick ut och predikade överallt, och Herren verkade tillsammans med dem och bekräftade ordet genom de tecken som åtföljde det” (Mark 16:20).

2 Timoteus 2:9 säger:”…Guds ord bär inte bojor”. När vi väljer att samarbeta med Gud, genom att tro och tala ut hans ord, kommer bojor, vad än de må vara, att lossna i våra liv. För några år sedan drabbades jag av stämbandsinflammation. Jag gick med enorm smärta och rösttrötthet i många månader tills det blev så illa att jag var tvungen att vara helt tyst (inte det lättaste när rösten är ens arbetsredskap och när man dessutom är en supersocial och pratglad person). Efter nio månader hade min tro att bli frisk dalat och mina böner blev rena klagovisor inför Herren. När min klagosång dock hade tystnat hörde jag Herren tala till mig: ”Du har mitt ord. Tala mitt ord så kan jag bekräfta mitt ord”. Åh, jag visste det redan så väl, men ibland kan de saker vi vet är sanna försvinna under alla våra omständigheter. Från den dagen började jag tala ut, i början nästintill ljudlöst, alla löften jag kunde komma på om helande och om att jag visst skulle kunna predika utan problem igen.

Vår fiende försöker få oss att tala ut allt vi ser, hör och känner, men när vi gör det bekänner vi många gånger precis det han vill nämligen hans lögner. Det våra fem sinnen säger är inte mer sant än Guds ord! Vill vi bli fria behöver vi tala ut Sanningen. Ordet är vårt vapen och när vi använder det kommer fienden att lämna oss ifred precis som han gjorde med Jesus i öknen (Luk 4). Det första miraklet som skedde i mitt vittnesbörd var inte helandet till mina stämband, utan att fiendens lögner i mina öron förlorade sin makt. Därefter kom också det fysiska miraklet och min röst är nu starkare än någonsin.

Låt oss göra vårt jobb genom att fylla oss med och tala ut Guds ord. När vi gör vårt jobb kommer Guds att göra sitt genom att bekräfta sitt ord.

4. Vårt jobb: Vill bli slipad & helgad – Guds jobb: Formar fram Kristuslikhet

Det fjärde och sista jag vill nämna är att vårt jobb är att vi vill bli slipade och helgade. Förstå då gör Herren sitt och formar fram Kristuslikhet. Israels folk vandrade i öknen i 40 år, en resa som bara skulle ha tagit cirka 11 dagar. De lärde sig inte, trots alla mirakler de fick vara med om, att förtrösta på Herren. De hade lämnat Egyptens slaveri, men var fortfarande slavar i sina sinnen. De prisade bara Gud när det gick precis som de ville och prisade honom endast när de fick sina mirakler. Så fort det blev problem började de klaga och knota igen. Detta är inte vad Herren önskar. Han vill att vi ska få växa upp, förtrösta på honom avsett vad och reflektera Jesus till vår omgivning. Ökentider, när saker och ting eller människor går emot oss, är en tid där vi kan utvecklas. Vårt jobb är att vi vill växa och mogna. Vi ger Herren tillåtelse att forma, slipa och helga oss. Vi flyr inte tuffa situationer och prövningar utan ser dem som en lärdom, en skola och träning. När vi vill mogna vill vi även lyssna till och ta emot tillrättavisning. 2 Timoteus 3:16-17 säger: ”Hela Skriften är utandad av Gud och nyttig till undervisning, till bestraffning, till upprättelse och till fostran i rättfärdighet, för att gudsmänniskan skall bli fullt färdig, väl rustad för varje god gärning”.

Vi kommer inte komma vidare innan vi har lärt oss det Herren försöker lära oss just nu. Precis som Israels folk kommer vi behöva ”ta samma lektion” om och om igen, tills vi har blivit mindre och han större. Fundera över vad Herren vill forma fram, eller slipa bort, i dig just nu? Vill han att du ska få en djupare förtröstan på honom? En hårdare panna så du inte blir sårad för allt? Ett mjukare hjärta med större kärlek till din omvärld? Vill han lära dig förlåta? Bli mer positiv? Slipa dina skarpa humörstoppar? Allt detta är individuellt och vi har alla våra svagheter, men dessa vill Herren förvandla till styrkor, så vi sedan kan hjälpa andra. Detta är hela syftet att bli mer Kristuslik, att kunna föra fler till och närmre Jesus. När vi är villiga att formas och slipas kommer Herren direkt att forma fram Krituslikhet