Och så levde de lyckliga i alla sina dagar…eller?

Vad gör vi när bönesvaren inte kommer och livet pressar på? Varför sker onda saker med goda människor? Vi kommer inte få svar på allt men det finns ändå en väg igenom...

Det finns inget bättre slut på en film än när det onda besegras av det goda. Och visst är det fantastiskt när prinsessan får sin prins och sagan slutar med: ”…och så levde de lyckliga i alla sina dagar.” Men livet speglar inte alltid filmens eller sagans värld med lyckliga slut. Även när vi ber, kommer ibland inte våra efterlängtade bönesvar. Trots vår tro på och tillhörighet till Gud, får vi ibland ändå gå igenom prövningar och möter oförutsägbara och orättvisa situationer.

En av de tuffaste prövningar jag har gått igenom är vår barnlöshet. Redan efter något år som gifta fick jag en stark längtan efter barn. Efter att ha försökt att få barn i ett par år var jag nästintill deprimerad. Mina böner blev mer och mer desperata och mina dagar av tårar allt fler. Jag höll ändå fast vid hoppet om att en dag skulle även vi få bli föräldrar. Men åren gick och trots att jag hade haft alla graviditetssymptom flera gånger om (vill man något tillräckligt mycket kan kropp och sinne spela en ett spratt) visade alla tester negativt. Det är nu i de flesta vittnesbörden vi får höra om hur Gud grep in och miraklet kom, men det gjorde det inte.

Jag tror att många av oss kan identifiera sig med min berättelse. Kanske var inte din prövning barnlöshet, men många av oss har bett och bett utan bönesvar. Vissa har sett hur nära och kära har lämnat detta jordeliv alldeles för tidigt. Andra lever med sjukdom, trots all tro och förbön. Oavsett vad prövningen heter vill jag uppmuntra dig att ändå välja att fortsätta att hålla dig nära Gud. Han tål våra ärliga och raka böner, tårar och ibland tvivel. Att dra sig bort från Herren eller till och med bli bitter på honom hjälper ingen. Mitt i min prövning sa någon: ”Livet är inte alltid rättvist, men Gud är alltigenom god”. Vi kommer inte förstå allt vi möter eller få svar på allt som sker eller kanske inte sker, men vi kan ändå välja att hålla fast vida sanningen att Gud är en god Gud.

Jag valde att tro på att Gud är givaren av barn och att han skulle välsigna oss med barn. Men jag valde samtidigt att tro och be ut (har förmodligen bett den hundratals gånger): ”Herre, oavsett om vi får barn eller inte, kommer jag ändå alltid att älska, följa och tjäna dig”. Jag förstår inte varför vi inte har fått barn. Det finns heller inga fullständiga svar på varför inte alla blir helade. Vi kommer aldrig, på denna sidan evigheten, få svar på varför goda människor får gå igenom onda saker. Jag tror att vi alltid kommer leva med vissa (eller kanske många) frågetecken här på jorden. Vi kommer inte förstå allt. Vi kommer inte få förklaring på allt. Men vi kan ändå välja att: ”Förtrösta på HERREN av hela ditt hjärta, förlita dig inte på ditt förstånd” (Ord 3:5).

Man kan anta att prövningar och uteblivna bönesvar tär på vår tro, men det behöver inte vara sant. Det står om Abraham: ”Där allt hopp var ute…Han sviktade inte i tron då han tänkte på att hans egen kropp saknade livskraft- han var då omkring hundra år – och att Saras moderliv var dött. Han tvivlade inte i otro på Guds löfte utan blev i stället starkare i tron och gav Gud äran” (Rom 4:18-20). Vi vet alla att Abraham till slut fick sitt bönesvar, men jag tror att det är lika sant även när det inte sker. Även vid uteblivna mirakler kan Herren låta vår tro på honom växa, bara vi väljer att älska och lita på att han har kontrollen. Att tro på Gud är ingen känsla, det är ett val.

Jesaja 43:2 ger oss det ljuvliga löftet: ”Om du än måste gå genom vatten, är jag med dig, eller genom strömmar, så skall de inte dränka dig. Om du än måste gå genom eld, skall du inte bli svedd, lågan skall inte bränna dig.” Sanningen är att det vi går igenom behöver inte skada oss utan kan till och med bidra till gott. Jakobsbrevet 1:2 säger: ”Räkna det som den största glädje, mina bröder, när ni råkar ut för alla slags prövningar.” Hur kan man säga något sådant? Jo, för att prövningar får vår tro och karaktär att växa och på de områden vi själva har prövats kan vi sedan hjälpa andra.

Jag kan ärligt talat säga att jag är glad för vad jag har gått igenom. Inte under själva prövningen, men nu efteråt. Det har, precis som för Abraham, styrkt min tro och jag har dessutom kunnat hjälpa andra som har gått eller går igenom liknande situationer. Idag kan jag dessutom ärligt säga att jag är lycklig. Sann lycka har inte med våra omständigheter, andra människor eller antal bönesvar att göra. När vi väljer att i allt, trots allt och genom allt hålla fast vid Herren ger han en tillfredställelse och glädje som slår ut allt annat.

Till sist vill jag säga att du och jag har dessutom himlen att se fram emot. Vårt liv är kort i jämförelse med evigheten. Där kommer vi inte sakna någonting och det kommer inte finnas några mer tårar eller någon sorg: ”Och han skall torka alla tårar från deras ögon. Döden skall inte finnas mer och ingen sorg och ingen gråt och ingen plåga. Ty det som förr var är borta.”(Upp 21:4). Därför slutar även din och min ”saga” med ”…och så levde lyckliga i alla sina dagar.”