I min (mor)fars händer

Vi är alla skapade att bära frukt. Precis som med varje fruktträd är vägen till att bära mer frukt att regelbundet ansas...

När Marcus och jag flyttade in i vårt hus för elva år sedan fanns det bara ett träd i trädgården. På den tiden var jag tokig i äpplen så jag kunde inte varit lyckligare när det visade sig vara ett äppelträd. Varken Marcus eller jag har ett uns av gröna fingrar så vi var mer än glada varje gång min morfar kom på besök för då tog han fram sekatören och gick ut och började ansa vårt äppelträd. Han höll på länge och väl och när han var klar fanns det, enligt vår åsikt, inte mycket kvar av trädet. Men när vår sedan kom började det att blomma mer än tidigare och efter sommaren förökades också frukten. För varje gång han hade ansat trädet, bar det mer frukt. För några år sedan flyttade min morfar hem till Jesus. Inte långt därefter slutade vårt äppelträd att bära frukt och snart därefter dog det.

Precis som ett äppelträd är skapat till att bära frukt är också du och jag ämnade till att bära frukt. Redan från början när Gud skapade människan gav han oss uppmaningen att vara fruktsamma: ”Gud välsignade dem och sade till dem:”Var fruktsamma och föröka er och uppfyll jorden” (1 Mos 1:28). Oavsett vem vi är, och vilka gåvor vi har har, är vi alla kallade till och har förmågan att bära frukt. Jesus ger oss tillvägagångssättet hur vi bär frukt: ”Jag är vinstocken, ni är grenarna. Om någon förblir i mig och jag i honom, bär han rik frukt, ty utan mig kan ni ingenting göra” (Joh 15:5).

Jag tror alla människor längtar efter att få vara fruktbärande i sina kallelser, på arbetet, i familjen och i sin karaktär. Nyckeln till att bära frukt är att förbli i Jesus. Utan honom blir det vårt eget verk och det kommer inte att bestå. Utan honom är allt vårt arbete vi lägger ner förgäves (Ps 127). Jesus går så långt att han säger att utan honom kan vi ingenting göra. Att förbli i honom handlar inte bara om att be en liten bön varje morgon eller att bjuda in honom i ”våra planer”. Att förbli i honom är att förbli i hans ord och underordna oss det han säger. ”Om ni håller mina bud, förblir ni i min kärlek, liksom jag har hållit min Faders bud och förblir i hans kärlek” (Joh 15:10). Att förbli i honom är att dröja kvar i bön tills vi hör hans rhema (uppenbarade) ord till oss för att sedan gensvara på de orden. Att förbli i honom innebär att räkna och samtala med honom mitt i vår vardag, hela dagen, hela veckan igenom.

I Joh 15:16 fortsätter Jesus med de uppmuntrande orden: ”Ni har inte utvalt mig, utan jag har utvalt er och bestämt om er att ni skall gå ut och bära frukt, sådan frukt som består”. Vilket löfte! Vi är utvalda av Gud och han har bestämt om oss att vi ska få bära frukt. Men precis som med vårt äppelträd behöver också våra grenar ansas för att kunna bära (mer) frukt. Jesus säger: ”Varje gren i mig som inte bär frukt skär han bort, och varje gren som bär frukt rensar han, för att den skall bära mer frukt” (Joh 15:2). Många gånger ber vi Gud om att få bära mer frukt, men när Guds Ande börjar peka på saker han vill att vi ska sluta titta på, sluta tala (negativt) om, saker vi ska jobba på, områden vi behöver mer disciplin på, negativa vanor eller attityder, så börjar vi knota och klaga inför Herren och undrar vad som händer.

Om du vill bära frukt för Guds rike tillåt då Herrens hand få forma dig som han vill. Tillåt då den himmelska sekatören komma nära och få skära och klippa bort de grenar som är fruktlösa. Ta lite tid just nu och bjud in Guds Ande att visa dig vad som behöver ansas bort i ditt liv det här året. Inte för att döma dig, inte för att skada dig utan för att hjälpa dig att bära rik frukt, sådan frukt som består.