Julen – ett budskap om ödmjukhet

Födas i Betlehem, av en jungfru, i ett stall...allt var förutbestämt. Under ödmjuka förhållanden föddes vår Frälsare för att sedan leva hela sitt liv i ödmjukhet. Och han är vårt exempel...

Och det hände vid den tiden att från kejsar Augustus utgick ett påbud att hela världen skulle skattskrivas…” Jag tror de flesta av oss väl känner igen orden från Lukas 2, det vi brukar kalla julevangeliet. För människorna som levde då, och kanske även för oss, verkade det vara ren slump att skattskrivningen skulle ske just då, men allt var planerat in i minsta detalj. Jesus skulle inte födas som en kung, i ett palats mitt i Jerusalems centrum. Han skulle födas av en enkel men gudfruktig jungfru i lilla obetydliga Betlehem. Det var redan förutbestämt att de inte skulle få plats i härbärget och att Jesus därför skulle födas i ett stall och läggas i en krubba. Redan från början visade Gud oss att Jesus, Världens Frälsare, inte var som en vanlig kung, utan han var och är ödmjukhetens Konung. Han inte bara föddes under ödmjuka förhållanden utan levde hela sitt liv i ödmjukhet ända till döden på korset: ”Han som till det yttre var som en människa ödmjukade sig och blev lydig ända till döden – döden på korset” (Fil 2:7-8).

Jesus är vårt exempel. Han kallar oss att följa honom. Om han var ödmjuk, ska vi också vara ödmjuka. Vad innebär det att vara ödmjuk och hur blir man det? Ödmjukhet räknas inte in bland Andens frukter som nämns i Galaterbrevet 5, utan är något vi bestämmer oss för att ”vara” genom vårt agerande. Jag tycker att verserna innan de ovannämnda målar ut väldigt bra vad ödmjukhet innebär: ”Var inte självupptagna och stolta. Var i stället ödmjuka och sätt andra högre än er själva. Se inte på ert eget bästa utan tänk på andras. Var så till sinnes som Kristus Jesus var. Fastän han var till i Gudsgestalt, räknade han inte tillvaron som Gud såsom segerbyte utan utgav sig själv genom att anta en tjänares gestalt då han blev människa” (Fil 2:3-7).

För det första står det flertalet gånger ”var…” eller ”var inte…”. Gud kommer ge oss tillfälle efter tillfälle där vi kan välja att ödmjuka oss under honom och under andra människor. Det första Paulus nämner är inte vara självupptagna. En självupptagen person är uppfylld av jag, mig och mitt och tänker bara på hur man själv kan lyckas, medan någon som är ödmjuk är intresserad av andra människor och älskar att se andra blomstra och lyckas.

Sedan uppmanas vi att inte vara stolta. Att inte vara stolt innebär att vi kan erkänna när vi har fel. Vi kan be om förlåtelse (t.o.m. när vi tycker att vi inte har gjort fel) och vi vill förändras och förnyas. Att inte vara stolt innebörd också att vara läraktig. När man är ödmjuk inser man att man inte har hela bilden och är därför öppen för att lära sig av andra människor. Ödmjukhet ställer frågor för att växa.

Vidare läser vi att vi ska sätta andra högre än oss själva och tänka på deras bästa framför vårt eget. Här involveras både våra tankar och handlingar och jag vill också lägga till våra ord. Vi kan välja att be för andra både i deras närvaro och frånvaro. Den man ber för kommer att finnas kvar i våra tankar. Om våra böner endast handlar om oss själva kommer också våra tankar vara uppfyllda av samma sak. Vi kan även välja att sätta andra högre än oss själva genom att fråga och bry oss om, höra av oss till och uppmuntra dem.

För det fjärde antar en ödmjuk person en tjänares gestalt. Jag tycker att detta är en hjärteinställning, vilket rent konkret innebär att man inte väntar på utan ständigt letar efter tillfällen att få hjälpa och betjäna andra människor. En ödmjuk person vet att det inte spelar någon roll hur stort eller litet det är man utför, allt registreras hos och är värdefullt i Guds ögon.

Julen, som står för dörren, är ett budskap om ödmjukhet. Låt oss i år inte bara ge julklappar inslagna i vackra papper och snören, utan också ge våra tankar och böner till människor i behov. Låt oss inte bara öppna och ge från våra välfyllda kylskåp och skafferier utan också öppna våra munnar och ge av våra uppmuntrande och omtänksamma ord. Låt oss inte bara lägga tid och fokus på utsidan och att allt ska fint dekorerat i våra hus, utan lägga vårt fokus på att dekorera vårt inre med en ödmjuk ande och ett förkrossat hjärta. I ett sådant ”hus” väljer Herren att födas och bo: ”Ty så säger den höge och upphöjde, han som tronar till evig tid och heter ”den Helige”: Jag bor i det höga och heliga men också hos den som är förkrossad och har en ödmjuk ande, för att ge liv åt de ödmjukas ande, för att ge liv åt de förkrossades hjärtan” (Jes 57:15). Låt oss i allt följa ödmjukhetens Konung.