De andra byarna också!

En av de muslimska poliserna som  var med för vårt beskydd kom fram på förbön på ett av kampanjmötena, då han hade olika problem i sitt liv. Dagen efter kom han upp och vittnade inför den samlade folkskaran hur Jesus gripit in i hans liv och situation och proklamerade högt och tydligt att: Jesus är sannerligen Guds son! Två äldre män berättade med livliga rörelser hur Jesus helat deras syn som nästintill varit helt borta. Med stor glädje demonstrerade de båda hur de nu kunde se perfekt igen. En muslimsk kvinna berättade under tårar på scenen hur hon varit fylld med demoner och allt sorts mörker under många år, men när hon tog emot Jesus i sitt hjärta lämnade allt mörker, alla demoner samt hennes sjukdom. När Marcus sedan lägger sin hand på henne för att välsigna henne föll hon under Guds kraft och började tala i nya tungor.

Vittnesbörd efter vittnesbörd, liknande dessa, är resultatet efter vår missionsresa till Pakistan i april. När det levande evangeliet sås ut bär det alltid frukt. Jesus sa i Markus 1:38: ”Vi går åt ett annat håll, till byarna här omkring, så att jag kan predika där också. Det är därför jag har gått ut” och det är detta som är vårt fokus i Pakistan, att nå varje stad och by med evangelium. Denna gång gick därför vår resa till två små byar långt ute på landsbygden. I timmar varje dag skumpade vi ut på småvägar för att verkligen kunna nå de onådda. Varje kväll var det feststämning där både pakistanier och svenskar sjöng och dansade tillsammans. Trots att vi tyckte vi såg fler kor än människor kring de små lerhusen längs med vägen samlades tusentals för att lyssna till evangeliet. De lokala pastorerna sa att cirka 80% av de som kommit var muslimer.

Marcus och jag turades om att predika om det enda namnet som kunde rädda dessa dyrbara människor – namnet Jesus! Gensvaret på frälsning gjorde oss alla tårögda, människor strömmande fram och ville åkalla namnet Jesus. Totalt under de båda kampanjerna gensvarade 16 100 människor på frälsningsinbjudan och fyllde i uppföljningskort.

Hungriga troende var samlade varje dag i värmen på eldskonferenserna vi höll. Det är så underbart att få dela ut det himmelska mannat till dem som är hungriga. De drog ur det bästa ur oss. Trots att vi var i två kyrkor vars samfund inte trodde på andedopet hindrade det inte Gud från att döpa många i den helige Ande och eld. Kvinnor och män, unga och gamla låg utslagna av Guds kraft och grät medan de talade i nya tungor sista dagen av eldskonferensen. Hela det svenska teamet hjälptes åt att be för dem var och en. Många ledare och pastorer samt de övriga troende fick uppmuntran, tro och personliga gudomliga tilltal om deras framtid. Vi kan inte annat än att ännu en gång tacka Gud för det vi fått se och vara med om och för privilegiet att få vara Hans budbärare.